lördag 5 december 2015

"Vi går alltid tillbaka och tittar på det vi gjort och reflekterar kring det."

Solidariskt lärande är ett begrepp som fångat tag i mig och som jag hela tiden återkommer till.

Skulle det begreppet kunna handla om att värdesätta och ta vara på både egna och andras erfarenheter för att förstå mer om lärande och hur vi kan skapa optimala förutsättningar för det?

Varje lärandesituation är unik, och beror på många olika faktorer, men trots det kanske vi ändå kan förstå något viktigt om vilka förutsättningar som gjorde att det blev som det blev. Som gör att vi kan använda de erfarenheterna till fler barn, miljöer och arbetslag.

Fortfarande slängs mycket dokumentationen på våra förskolor när hela barngrupper slutat. Det får mig att fundera på om vi fortfarande omedvetet ibland arbetar som ställföreträdande föräldrar, och trots allt tror att det är fotoalbum vi skapar. 

Dokumentationen är viktig och tillhör barn och familjer men den kan utöver det vara så mycket mer. Den kan bli ett sätt för oss att förstå hur vi kan ge bättre förutsättningar för det lärande som vi vill erbjuda barnen i förskolan.

Vi har massor att lära av Reggio Emilia, Bassa Reggiana och svenska sammanhang som t. ex. Skarpnäck i Stockholm. Jag vet inte HUR de gör men jag vet att jag i min roll som pedagogista i vårt sammanhang måste bidra till att det sker en förändring.

Jag blev så drabbad av en föreläsning som som ingick i min pedagogistautbildning i Malmö. Det var två pedagogistor från Reggio Emilia som föreläste om progettazione, projekterande arbetssätt. Vi fick ta del av ett spännande arbete med papper. De beskrev barns och pedagogers arbete med papper på ett poetiskt, vetenskapligt, filosofiskt och väldigt praktiskt och didaktiskt sätt. Det som grep tag i mig var hur all den samlade erfarenheten hela tiden användes. Ett pågående forskande om lärandet och lärandets villkor:

"Allt det som har gjorts finns samlat som underlag till den fortbildning som görs."

"På varje förskola går man tillbaka och tittar på de arbeten kring papper som man gjort på förskolan. Så får man fram den första tankekartan. Varje lärare får uppmaningen att försöka uttrycka sig i bilder, foton, inte bara i ord."

"Det som jag berättade om väldigt snabbt är en 30-årig erfarenhet kring papper. Vi går alltid tillbaka och tittar på det vi gjort och reflekterar kring det."

Vi måste tänka och göra mycket tillsammans kring det här. Tack för att ni orkat läsa en text sprungen ur min frustration över mitt eget ansvar.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar