onsdag 10 december 2014

"Det är svårt att prata om mångfald utan att stereotypisera"

Normer och värden, de orden från förskolans läroplan har hängt ihop som ett mantra för mig, men jag har egentligen aldrig riktigt fördjupat mig i vad de två olika orden innebär. Det blir som med orden delaktighet och inflytande, man använder dem tillsammans men funderar kanske inte alltid på vad de kan innebära eller vad det är som skiljer dem åt. Jag funderar mycket just på normkritik.. Vilka normer tror vi att vi har och vilka normer kan vi få syn på med ett normkritiskt förhållningssätt?

Det nätverk av pedagogistor och utvecklingsförstärkare där jag ingår, har inlett ett samarbete med den den person som har en stödfunktion i stadsdelen kring frågor som har med jämställdhet och mänskliga rättigheter att göra. Tanken är att få en stark grund i det normkritiska tänkandet för att i förlängningen kunna arbeta med det i praktiken.

Bakgrunden till samarbetet är att vi deltog på en temadag om nazism och rasism. Det var en sån där dag som man först inte ville gå på, sen en dag som man aldrig kommer ifrån, som förändrar ens sätt att tänka för alltid. Vi fick bl. a. ta del av hur rasistiska grupperingar idag inte använder ordet ras, utan ord som kultur, etnicitet och identitet. Samma ord som beskriver vårt demokratiska uppdrag i förskola och skola.

Hur kan vi då arbeta i förskolan, så att vi inte går rasismens ärenden?

"Vi måste möta personerna. Vi lyfter oss lite och försöker tänka i ett normperspektiv. Om vi tänker på hur vi tänker, så får vi syn på saker. Vi kopplar t. ex. aldrig homofobi till den svenska kulturen. Då kopplar vi det till personer."

En sak som provocerar mig är att vi i förskolan ofta kallar barn som är födda i Sverige för invandrarbarn, många gånger utifrån hudfärg. Det är intressant och nödvändigt att tillsammans titta på vad vi konstruerar som svenskt. Vi ska i nätverket försöka titta på våra verksamheter och på läroplanens formuleringar med en normkritisk blick. Det finns så mycket mellan raderna i det som sägs. Som de som tillhör normen varken hör eller känner av.
Vad finns det för risker och hur kan vi prata om olikhet? Att gå från att se olikheter som faktiska, givna, till att se olikhet som något som konstrueras. Vad är det vi konstruerar olikhet kring? Vad är det för olikhet vi lägger nån mening i? Vad händer när vi lägger fokus på skillnader mellan kulturer och osynliggör det som är gemensamt?