"Ett gemensamt skapande av kultur och kunskap"

I mötet med mina pedagogistakollegor på Norra Hisingen igår delgav vi varandra våra olika erfarenheter av vad som hänt genom åren i praktiken - i mötet med den pedagogiska filosofin från Reggio Emilia. Våra erfarenheter har en gemensam nämnare, de berättar om hur vi, av rädsla för att göra fel, ofta inte gör något alls och lämnar barnen utan ledning av vuxna, och det kallar vi för att "följa barnen". Vi har tolkat kollegornas arbete på förskolorna i Reggio Emilia på ett sätt som de aldrig skulle drömma om att arbeta på.. Vi har inte stått på två ben, som Gunilla Dahlberg brukar beskriva det, utan vi har försökt stå på det ena, darriga benet som försöker hitta sig i det nya utforskande arbetssättet. Istället för att ta hjälp av det andra benet där vi har vår tradition, utbildning och metodik.

Idag hittade jag Harolds tydliga beskrivning [i OM Demokrati] av det här fenomenet som jag vet att vi inte är ensamma om.. Tack Harold!

Detta är en utmaning för det sammanhang som jag tillhör och som främst består av en förskola med ett relativt otydligt pedagogiskt uppdrag i sin spänning mot ett vårdande och omsorgsbaserat uppdrag. När talet om att utgå från barn inte självklart ger vägledning om vad man vill uppnå och förmedla så kan inspirationen hålla verksamheten kvar vid en dominerande föreställningen att allt finns i barnet - "barnet som natur". Man missar då samspelet mellan pedagogerna som bärare av kultur och vidgat vetande och barnens egna begreppsliga och gestaltade erfarenhetsvärld som byggstenar i ett gemensamt skapande av kultur och kunskap.

Harold Göthson

Resa i lärande

Läste mitt förra inlägg som jag skrev för drygt ett år sedan. Antagligen var jag sjuk då också. Förkylningar kan ge tid för eftertanke och i kombination med överskottsenergi så kan det bli ett blogginlägg..

Jag förbereder mig praktiskt och mentalt inför en resa till kollegorna i Bassa Reggiana, utanför Reggio Emilia. För att jobbskugga en pedagogista. För att förstå mer om vad jag kan bidra med i min roll för att skapa ett sammanhang i förskolan som gör skillnad. För barnen, den moderna barndomen och demokratin i vårt samhälle.

Jag vill på nära håll ta del av hur de organiserar och möjliggör och hur de använder sina olika verktyg, för att skapa delaktighet i skapandet av kultur och kunskap.

Jag hoppas komma tillbaka med ny energi och med vässade verktyg.

Till arbetet tillsammans med mina fantastiska kollegor, som varje dag iscensätter för utforskande tillsammans med barnen.

De utforskar ljus och skuggor, färg, lera, prickar, stenar och kartor, förändring och förvandling med hjälp av regnbågar, blommor och tomater, labyrinter och kulbanor, projektioner, sinnliga material, spår, rörelse, sniglar och byggnader.

Ja, livet.