... I mina tankar har olika barn, pedagoger och teoretiker från Sverige och Italien satt spår som jag håller på att bearbeta. Det ska bli spännande att få (be)arbeta och utforska detta i praktiken, tillsammans med mina kollegor!

Efter en vecka på Reggio Emiliainstitutets sommarsymposium i Stockholm och efter en studievecka i Bassa Reggiana, utanför Reggio Emilia, har jag landat hemma i min egen vardag.

Det starkaste intrycket, det som drabbat mig mest, både från både Bassa Reggiana och projekten som vi fick ta del av i Stockholm - är arbetet med observationerna, själva lyssnandet på barnen. 

Att lyssna på just barnen är att lyssna på de 

som är hundraspråkliga,

som tänker rhizomatiskt,

som associerar och fantiserar,

och som är kompetenta i att skapa relationer med världen och allt och alla som finns i den. 

De som skapar hypoteser och prövar dem

som förhandlar med andra och är beredda att ompröva eller byta till en idé som någon annan kommit på.

Som själva lyssnar med alla sina sinnen på det som finns omkring dem, och inte delar upp tillvaron i ämnen eller mål...

Jag har under de här veckorna blivit medveten om att för att kunna göra det här lyssnandet möjligt - behöver vi ha en kollektiv idé om vad det är vi försöker förstå mer om - vad det är vi vill utforska, barn och vuxna tillsammans.

Jag tror vi behöver arbeta jättemycket mer tillsammans med att:

Arrangera situationer och material, där barnen kan få utforska det som de visat intresse för, eller där vi tror att vi kan väcka ett intresse.

Lyssna också i vardagen, det där som barn gör ofta och hela tiden kanske vi inte ser eller sätter något större värde på?

Observera/lyssna utifrån vår gemensamma idé, 

jobba hårt tillsammans med att tolka de observationer vi gör (det skrivna, bilder, film, teckningar,lerarbeten etc.)

Använda våra olika erfarenheter, teorier som kan hjälpa oss att få syn på nya saker, vår fantasi och kreativitet för att göra kopplingar och sedan kunna "leka tillbaka till barnen" det som vi ser och tror att de "håller på med".

Jobba med att göra observationerna till dokumentationer - ibland tillsammans med barnen på avdelningen, och ibland bara tillsammans vi vuxna.

Jag tror att vi har snuddat vid det här i det sammanhang som jag arbetar i, t.ex. har vi pratat om "nyfikenhetsfrågorna", men inte fått fatt i dem, jag tror att vi har lagt för stort fokus på att hitta en bra fråga istället för att fråga oss själva och varandra vad vi är nyfikna på. 


Det kanske handlar om att vi har uppdraget att göra och försöker göra en meningsfull pedagogisk praktik - istället för att tillsammans göra förskolan till en plats där vi utforskar livets innehåll, där vi försöker förstå mer tillsammans, både tillsammans med de människor som finns inne på förskolan och de som finns utanför?...