skapa mening

Digitalt drabbad

2012-02-03T14:32:00.000-08:00

Nu dyker det på mig från alla håll och kanter. Det digitala. Insikten om att barnen på våra två förskor inte har tillgång till de digitala verktygen. I princip alls. Genom ett inlägg på min blogg, där jag kom i kontakt med en satsning i Piteå för att utveckla barns lärmiljöer, LekMiT.

Dessutom kom senaste numret av Modern Barndom in genom brevlådan idag. I artikeln Spelen & Skolan läste jag med stor fascination, trots att jag har hört Vea Vecchi föreläsa om det, Veas och hennes kollegors tankar i Reggio Emilia:

" - Vi vuxna måste vara uppmärksamma på den kultur som omger barnen idag, säger Vea Vecchi, och börjar berätta om ett par saker hon särskilt lagt märke till att barn tycker om, genom att observera vad de tar med sig från spelens världar när de gör annat, till exempel ritar:

- Figurernas förmåga att förvandla sig!

Hon och Simona Spaggiari visar hur barnen gärna förvandlar sig själva i photoshop, genom att ge sina bilder nya egenskaper.

- Det är så intressant att se hur känslomässigt berörda de blir av den digitala tekniken. Jag tror att barns förhållande till datorer är mycket mer relationsbundet än vi vuxna inser, säger Vea och fortsätter.

- Ett annat viktigt begrepp, förutom förvandlingar, är rörelser. Barn prövar ideligen dessa begrepp på olika sätt. Och det är ju inte konstigt att det fascinerar dem så. Deras kroppar och hjärnor är ju i ständig förvandling och rörelse.

Förskolan och skolan måste därför verka i sin samtid och arbeta med den nya tekniken, påpekar Vea, men också med alla gamla medier, som grafik, lera, färg, för att barnen ska få utforska också med dem hur livet ständigt förändras."

Modern Barndom 1/12 s. 7-8.

"Våga vara i osäkerheten"

2011-12-09T04:48:00.000-08:00

Tack vare Mia, min fina kollega, fick jag fatt i en angelägen text kring att våga vara i osäkerheten, som Sarah skrev om i ett inlägg på min blogg, när det gäller projektarbete som demokratisk arbetsform.

"Harold Göthson betonar att den pedagogiska praktiken måste våga vara i ”osäkerheten”. Men den dominerande diskursen i pedagogisk forskning och pedagogiska organisationer är tvärtom att man i varje projekt bör veta vad man vill fånga. – Men att våga vara i ”osäkerhet” har inget att göra med förvirring, eller att all ordning ska lösas upp. Tvärtom kräver det enorma förberedelser om man ska arbeta i denna ”osäkerhet”. Vi behöver, som pedagoger, förbereda oss både på att kunna uppfatta det vi förväntar oss och på det vi inte vet vad det är. Och i Reggio Emilia menar man att barn kanske har en större förmåga till den här öppenheten än vi vuxna som arbetar med dem har. Men det är vi som ska hjälpa dem att använda sin förmåga."

Från sidan 52 i 'Den andra möjligheten - estetik och kultur i skolans lärande', pdf från Myndigheten för skolutveckling.

Mina tankar står i kö..

2011-11-24T12:55:00.000-08:00

.. för att få skrivas in här.

Om två olika och oförenliga (?) syner på forskning, kunskap och lärande.

Om de inspirerande "Återblickarna" som pågår på vår enhet just nu, där vi (ut)värderar vårt arbete - tillsammans och utifrån den pedagogiska dokumentationen.

2011-11-16T13:12:00.000-08:00

http://www.lararnasnyheter.se/forskolan/2011/04/11/kultvarning-eller-kulturell-injektion

Pågående tankar om projektarbete som demokratisk arbetsform

2011-10-25T05:08:00.000-07:00

Att arbeta i projekt, är något jag vill förstå mer om, för jag tror att det kan vara en verkligt demokratisk arbetsform.

Såhär tänker jag nu.
I ett projekt ansvarar pedagogerna (med hjälp av med ledning, pedagogista och ateljerista) för att det ska hända något både med dem som ingår i projektet och med själva ämnet som är i fokus.
Att det ska finnas något som engagerar, berör, intresserar, rör om, förändrar, påverkar.
En lustfylld process i arbetet som påverkar alla som ingår. På något sätt.
Barnen, föräldrarna, pedagogerna och andra, miljön och materialet, tiden, utrymmet.
Ingen vet vad som kommer kommer att få den avgörande betydelsen, vad som kommer att upptäckas och vad som kommer att utvecklas och läras,
även om vi har och ska ha planer, funderingar, teorier
om vad som skulle kunna hända och vad som skulle kunna vara intressant, om när, var och hur utrymme ska ges till olika delar av arbetet,
och framför allt

och det är här jag tänker att kärnan i demokratin ligger
är att ingen har monopol på kunskapen
utan att den skapas i mötet (både i det organiserade och det spontana)
med den andre, med tingen som finns tillgängliga omkring oss.

För att skapa kunskap tillsammans behöver vi mötas, göra, lyssna, tänka, dokumentera, reflektera, relatera, associera, analysera, agera, re-agera...tillsammans!
I former som fungerar för just vårt sammanhang.

Att skapa kunskap tillsammans var tidigare mitt favorituttryck trots att det var så svårt för mig att förstå innebörden eftersom jag tänkte enbart traditionellt kring kunskap, men jag anade ändå att det var något slags nyckelord.

Om man tänker kunskap i traditionell mening i förskolan så har ju den vuxne och framförallt pedagogen hela tiden en kunskap om och ett eget försprång när det gäller det som barnen ska lära sig och hur spännande kan det bli i längden?
På sin höjd att barn lär sig "det de ska lära sig" på olika sätt. Men det ingår kanske inte att barnen eller pedagogerna ska tillföra något nytt..
Och dessutom behöver väl inte barn gå i förskola för att lära sig att fungera i grupp, namn på färger, dagar, saker, äta och klä på sig, något som de ändå skulle lärt sig om de varit hemma?
Att gå i förskola måste väl ändå handla om något mer och något annat. Något större som vi inte kan skapa var och en på sitt håll?

Det handlar väl om vilken förskola som vårt samhälle, nu och i framtiden behöver och vill ha. Och hur kan vi då arbeta så att det blir en gemensam angelägenhet för de vuxna i samhället, inte bara för pedagogerna?

Jag har fått erfara genom mina kollegors arbete hur det händer spännande saker i projekten med bland barn, pedagoger och ibland föräldrar. Jag skulle vilja lära mig mer om hur vi kan göra projekten tillgängliga och intressanta för föräldrarna. Och framför allt hur vi kan låta föräldrar vara en del av projekten från början och bli bättre på att ta vara på deras tankar och kunskaper på ett seriöst sätt. Det kanske är det som är ett svar på frågan.
Föräldrarna är är vår största och bästa kanal till samhället utanför förskolan. Föräldrarna är samhället. Vi med.
Såhär tänker jag tills vidare.

Tillfälligt avtryck.
Som man kan lämna.
Och göra något med.

"Reggio Emilia under luppen"

2011-04-30T09:38:00.000-07:00

http://www.lararnasnyheter.se/tema/reggio-emilia-under-luppen

"Alla mina skuggor är olika"

2011-03-09T04:09:00.000-08:00

Är en hypotes från ett barn som deltar i ett intresseväckande projekt om (i?) ljus och skuggor. Varje gång jag tar del av mina kollegors dokumentation fascineras jag över barnens tankar och upptäcker, och pedagogernas förmågor att iscensätta de här situationerna och möjligheterna för barnen. Några av de olika sätt som barnen har utmanats på hittills är att leta skuggor utomhus och fotografera dem, dansa med sin egen skugga, bygga skuggor, leta sina skuggor med hjälp av ficklampan (en avancerad utmaning).

Observationerna visar bl.a. att barnen jämför och undersöker storlek i ett matematiskt undersökande med hjälp av sina egna kroppar. Det intressanta med utforskandet av "jag är större än dig", är att den sanningen blir relativ i ljuset och att det kanske på grund av detta kan bli ett pågående undersökande eftersom det hela tiden förändras och därför väcker både förvåning och reflektion. Barnen verkar också se på skuggorna som levande, med eget liv, som i frågan "kan skuggan bajsa?"

Birgitta Kennedy väckte nya tankar hos mig genom att säga, på en föreläsning om tema och projekt, att vi kan tänka att både vi och barnen går i dialog med en plats (som var hennes exempel) istället för att hamna i att prata om platsen.

Vad händer i barnens dialog med skuggan?

Några av de frågor som vi har ställt oss när vi reflekterat tillsammans är: går det att arbeta med jämställdhet i det här projektet? Och vad lär sig barnen egentligen?

Jag tänker att kanske just det här projektet kan bli en plats där alla barn kan få vara eller bli på många olika sätt, oavsett kön?

När det gäller lärande ser jag de här situationerna som spännande undervisning, där både barn, pedagoger, material, miljö och faktiskt själva skuggan (!?!) blir aktiva "personer/agenter/aktörer" i en rhizomatisk lärprocess som vi inte helt kan förutse resultatet av. Lärandet sker genom ett undersökande, som innefattar både görande och tänkande, hos både barn, pedagoger, föräldrar, pedagogistor och kollegor i nätverk.
Det här projektet verkar påverka (skärpa?!) oss, både barn och vuxna och vår uppfattning av omvärlden (vår blick på omvärlden). Skuggorna blir tydligare, synligare för oss överallt.

"Genom det konstruktionistiska synsättet blir det möjligt att se nya och oväntade frågeställningar som tillgångar i lärandet, att se det som först kanske verkar vara villospår som fruktbara sidospår som i sin tur visar på nya och oförutsedda samband.

Barn och naturvetenskap, s. 32.

"Vid ett konstruktionistiskt förhållningssätt i undervisningen gör läraren barnens egna teorier synliga och använder sedan dessa som utgångspunkt för undervisningsprocessens fortskridande, där processen är viktigare än målet, därför att processen kan vidga och bredda målet. Kunskap och mening uppstår när barnet gör erfarenheter tillsammans med andra."

Barn och Naturvetenskap, s. 34.

Inspiration på HDK. En helt ovanlig torsdag.

2011-02-26T09:11:00.000-08:00

mitt enda arga inlägg?

2011-02-11T06:04:00.000-08:00

Jag kan inte låta bli att citera vår professor Ingrid Pramling när hon på förskoleforum på webben svarar på någons fråga om åldersindelade grupper i förskolan:

"Jag tror inte de små barnen har så stor glädje av att samverka med andra småbarn, så det handlar ju framför allt om vad de vuxna vill samarbeta om, och kanske inte hur viktigt det är för barnen."

länk till förskoleforum

Min erfarenhet från vår verksamhet, och andras, är att de små barnen har jättestor glädje av att samverka med andra barn i samma ålder. Däremot handlar det om vad vi erbjuder dem att samverka kring. Jag deltog på en föräldrarmöte på ettårsavdelningen där pedagogerna visade film på två barn som springer på "smällande" bubbelplast. Ett fantastiskt samspel i glädje och vänskap.

Där utbrister en förälder ungefär såhär:

"och jag som inte trodde att så här små barn hade så stort utbyte av varandra, att de bara lekte bredvid varandra!"

Kanske har jag missförstått!? Eller också är Ingrid Pramlings erfarenhet av de yngsta barnens lärande inte helt uppdaterad. När man betänker att hon är "The Professor" kring de yngsta barnens lärande. I alla fall i Göteborg.

Tankar om stora och små projekt

2011-02-11T05:44:00.000-08:00

Det är komplext att arbeta i projekt, att ha en riktning och samtidigt lyssna och tolka in barns tankar och frågeställningar och sedan ge dem material och frågeställningar tillbaka utifrån det.

Är det kanske bättre att låta några (pytte)små projekt löpa parallellt på avdelningen och inte oroa sig för om det går ihop i slutändan, för vad som kommer att hända och hur det kommer att bli, det kan vi ju ändå inte förutse i en rhizomatisk process!? Risken är kanske annars att "det stora projektet" ändå lever ett marginaliserat liv på avdelningen eftersom det blivit för avancerat att hantera? Riskerar vi att inte lära oss hur man kan arbeta projektinriktat?

Jag tror att det som vi ger näring åt, genom upplevelser, material, möjligheter till reflektion kring, det som vi kan hitta olika och spännande infallsvinklar på, det kommer att "leva" och leva länge i barngruppen och hos de vuxna. Jag tror att våra olika tankar, både barns och vuxnas, behöver gestaltas, tänkas, uttalas, mötas, fabuleras, formuleras, omformuleras, tolkas, reflekteras, kännas, upplevas, beskrivas i många olika språk - för att det ska hända något med projektet. och oss.

Och för att vi ska kunna ta våra gigantiskt viktiga myrsteg närmare detta, så behöver vi en riktning..

samtidskonsten väcker känslor

2011-02-11T03:14:00.000-08:00

Patricia Piccinini

hennes konst gör mig nyfiken fast jag nästan mår illa..

av att titta på den.

det ska bli spännande att ta del av tankarna från föreläsare och kursare, eftersom jag var sjuk igår..

ord och dess (tillfälliga) innebörder

2010-12-16T03:26:00.000-08:00

intressant (och pinsamt!) när man upptäcker att man egentligen inte förstått ett ord eller begrepp som man använt väldigt flitigt och under lång tid..

..och plötsligt, genom andra människor, texter, upplevelser får begreppet en (förändrad) innebörd efter lång användning. men kanske är det på samma sätt som med barn, som använder ord långt innan de förstår vad de betyder, det börjar genom imitation, det är liksom enda vägen. eller? och varför tänker jag att min språkutveckling, som vuxen, skulle vara annorlunda?

Ett rhizome är ett mångförgrenat myceliskt nätverk som bildar komplexa orsakssammanhang. Dessa sammanhang är dynamiska, nätlikt förgrenade och momentana – de förtätas och upplöses – är i ständig förändring.

Gunilla Samberg.

möta andra

tankar gamla begrepp nya förståelser härma använda omskapa skapa undra förundras

med andra

http://browse.deviantart.com/photography/?q=understand#/d7v8fu

En process!?!

2010-12-16T02:23:00.000-08:00

Process (lat. proce'ssus, av procedere, framskrida), fortgång, utvecklingsgång, förlopp. I sin vidaste betydelse betecknar process ett i tiden utdraget förlopp där något förändras. (Wikipedia)

Upgiften på ateljeristakursen att ta med tre bilder som visar på en process tagna vid samma tillfälle, väckte frågor hos mig..
observerar vi barnen på det sättet hos oss - så att vi kan vi urskilja och följa en process i en och samma situation?

Ibland och ofta är det jättesvårt att reflektera tillsammans kring en observation eller en dokumentation.. och jag funderar på om vi gör det svårare för oss själva genom att fortfarande ta "minnesbilder" som vi försöker reflektera kring? Istället för att försöka följa en process nära, nära med filmkamera, kamera, diktafon, anteckningsbok - under en väldigt kort tid, i ett bestämt sammanhang, med en tydlig fråga utifrån vad vi vill förstå mer om. Och sedan i reflektionen tillsammans reflektera kring ett urval (som någon gjort innan) som visar på en process, ett lärande, en förändring.. Är det så att processen är själva lärandet?

Lärande kan definieras som "varje process som hos levande organismer leder till en varaktig kapacitetsförändring som inte bara beror på glömska, biologisk mognad eller åldrande" ^[1]. Lärande är för de flesta förknippat med undervisning i skolan och även om de flesta lär sig något i skolan så finns det inget automatiskt samband mellan undervisning och lärande. Lärandet är, enligt ovanstående definition, en generell egenskap hos levande organismer. Lärandet är inte heller nödvändigtvis positivt, utan bör mera ses som en anpassning till tillvaron och dess utmaningar. (Wikipedia)

"Ateljén har två funktioner, för det första erbjuder den barnen en möjlighet att behärska olika sorts tekniker, som målning, teckning och att arbeta med lera. För det andra hjälper den vuxna att förstå barns läroprocesser. " Vea Vecchi (Modern Barndom 3/06)

Ateljeristan

2010-12-09T14:21:00.000-08:00

Ebba Theorell har skrivit kapitlet Atelieristan, att arbeta med projekt och förändring i boken Om Världen och Omvärlden.

Hon skriver, i det korta och kärnfulla kapitlet, om sin erfarenhet av att studera till ateljerista i Reggio Emilia, den praktik hon gjorde på förskolorna där och hur hon arbetat i Sverige med projekt och förändring.

Det väcker många tankar, frågor, önskningar..

att försöka definiera ett eget personligt sätt att arbeta på som ateljerista.. att pedagogisk dokumentation är ett "måste-verktyg" för ateljeristan och pedagogen i arbetet tillsammans. för att kunna arbeta processinriktat. där barnens utforskande är huvudspåret.

"Uttrycken genomsyrar hela verksamheten och alla ämnen, eftersom det är genom dem som utforskandet i projekten utvecklas och går framåt. Ateljeristan prövar och laborerar med barns föreställningar och teorier grenom de olika uttryckssätten, t.ex. genom att skapa situationer som lockar barnen att utforska sin värld. På så sätt stödjer ateljeristan barnen i att utveckla sin kreativitet".

"Ett projektinriktat förhållningssätt - att tillsammans med barnen skapa utvecklingen under projektets gång. I mötet med barnen, pedagogerna och projektet uppstår något nytt, något icke förutbestämt. Dokumentationen blir ryggraden i projektet som skapas i olika ögonblick."

"Prövandet och pedagogernas öppenhet gentemot varandra och barnen - det är lyckan i det hela, lyckan i att sätta ett projekt i rörelse - tillsammans."

mitt i en kvalitetsutvärdering..

2010-12-08T12:27:00.000-08:00

"Vi kallar alla våra rum för ateljéer"

2010-12-07T13:42:00.000-08:00

.. berättade en lärare på en förskola i Malmö.

Jag hade funderat mycket kring just det där, hur vi ser på barnens lärande i förskolan.

Hela tiden sker lärande/förändring/skapande av nya tankar och nya sätt att göra saker på.

När vi reflekterar tillsammans, kring det barnen har gjort och sagt, skapar vi nya tankar, perspektiv, idéer..
.. det blir ny kunskap.

Några synonymer till ordet skapa: alstra bilda designa forma framställa förvandla grunda instifta nyskapa ombilda producera utforma dana etablera förändra tillverka göra..

http://synonym.nu/synonym/Skapa

Olafur Eliasson: Playing with space and light | Video on TED.com

2010-12-06T13:55:00.000-08:00

Olafur Eliasson: Playing with space and light | Video on TED.com

sketchbook pro

2010-12-02T12:31:00.000-08:00

"All of us are born equipped with an extremely refined sensibility för perceiving colour; but as with other perceptive abilities it is the brain that must practice decoding." Vea Vecchi

tema eller projekt?

2010-12-02T12:17:00.000-08:00

.. känns som en eeevig fråga i vårt sammanhang.. men visst måste det vara viktigt vad vi kallar saker.. det borde väl påverka hur vi tänker om dem?!

tack Tina, i Lundengruppen, för din definition som jag ansluter mej till. tills vidare. "projekt är utvecklingsinriktat och tema att man utgår från något som redan finns".

och så tycker jag det är spännande med uttrycken "processinriktat förhållningssätt och processinriktat arbetssätt"..

http://browse.deviantart.com/photography/?q=project#/d2zlv95

(ur Svenska Akademiens Ordbok)

Tredimensionell uppgift

2010-12-02T06:03:00.000-08:00

Hur kan vi utmana oss själva till att bli mer medforskande

i det som barnen gör ute på gården?

Kan vi "skärpa" vårt seende och lyssnande genom att arbeta själva,

med materialet som vi sedan tänker erbjuda barnen?

Kan vi väcka tankar och reflektioner som vidareutvecklar vår verksamhet,

genom att först använda materialet själva?

Kan en workshop ge större fokus på värden och meningsskapande,

istället för enbart fokus på regler?

Från min första workshop (i sandlådan på Solgläntans gård hösten 2010)

2010-10-21T14:09:00.000-07:00