estetiska lärprocesser

torsdag 28 november 2013

"Ett gemensamt skapande av kultur och kunskap"

I mötet med mina pedagogistakollegor på Norra Hisingen igår delgav vi varandra våra olika erfarenheter av vad som hänt genom åren i praktiken - i mötet med den pedagogiska filosofin från Reggio Emilia. Våra erfarenheter har en gemensam nämnare, de berättar om hur vi, av rädsla för att göra fel, ofta inte gör något alls och lämnar barnen utan ledning av vuxna, och det kallar vi för att "följa barnen". Vi har tolkat kollegornas arbete på förskolorna i Reggio Emilia på ett sätt som de aldrig skulle drömma om att arbeta på.. Vi har inte stått på två ben, som Gunilla Dahlberg brukar beskriva det, utan vi har försökt stå på det ena, darriga benet som försöker hitta sig i det nya utforskande arbetssättet. Istället för att ta hjälp av det andra benet där vi har vår tradition, utbildning och metodik.

Idag hittade jag Harolds tydliga beskrivning [i OM Demokrati] av det här fenomenet som jag vet att vi inte är ensamma om.. Tack Harold!

Detta är en utmaning för det sammanhang som jag tillhör och som främst består av en förskola med ett relativt otydligt pedagogiskt uppdrag i sin spänning mot ett vårdande och omsorgsbaserat uppdrag. När talet om att utgå från barn inte självklart ger vägledning om vad man vill uppnå och förmedla så kan inspirationen hålla verksamheten kvar vid en dominerande föreställningen att allt finns i barnet - "barnet som natur". Man missar då samspelet mellan pedagogerna som bärare av kultur och vidgat vetande och barnens egna begreppsliga och gestaltade erfarenhetsvärld som byggstenar i ett gemensamt skapande av kultur och kunskap.

Harold Göthson



1 kommentar: